Pb utdelningen fortsätter...

Nu när jag äntligen har börjat komma till min rätt i mitt nya hem, så börjar även fiskepolarna ramla in sakta med säkert i hopp om att fånga en smålands-gris i mina mysiga skogsvatten.

Så fredag kväll ramlade Philip in med Daniel Andersson och Oskar Forsberg. Två nya bekantskaper som snabbt visade sig vara exakt den typ av fiskare jag älskar. Med andra ord, hardcore anglers. 

Första dagen började gyllene, det var en fin lugn morgon i lingonskogens vattendrag när våra beten bröt den stilla vatten ytan runt 7 på morgonen. Med en vattentemperatur på strax över 15 grader så förväntade vi oss att gäddorna skulle vara ganska aktiva. Vilket tyvärr inte var fallet. Oskar var först med att visa ett dåligt gädd-tålamod och tog tag i Abborre spöt för att dänga sina Illex jiggar längst botten. Det visade snabbt resultat och Oskar fick snart visa sina skickligheter som den Abborre expert han är. Även jag vek mig ganska kvickt då jag hade för jävla roligt förra helgen när jag gick lös på borren och hoppades på en repris medan gäddorna var trötta. 

Så ett par timmar och abborrar senare så ser jag på distans, jag fiskar ju självklart Kajak, hur Philips spö böjer sig ner i handtaget när han drillar en nykrokad krokodil. När grabbarnas båt kommer upp i en bra vinkel ser jag hur fisken rusar så hårt att Philip nästan följer med ner i rusningarna. Rusningar som bara en bra fisk med mycket kraft kan åstadkomma. Jag paddlar snabbt bort till dom för att följa den dramatiska fighten på nära håll. 

Philip som förövrigt är en tunnis är en förvånansvärt bestämd gädd-tämjare, måste jag säga. För att aldrig ha drillat gädda i sitt hemland och bara komma hit och dominera fighten med en 119 cm:are. Sånt kräver att man föds med magiska fiskekrafter. Jag undrar om hans gammel, gammel, gammel morfar var en förvirrad viking som fiskat gädda i alla år i norden för att sedan i förvirring hitta kärleken i Asien. Vem vet?! 

Det var dessutom det enda ordentliga hugget för dagen och herr Truong och hans Renz Giant tog vara på situationen till max.

Alltså den där jävla Fradrik Renz, nu kommer han ut med ytterligare nya tail beten. Hur jävla grymma kan han och Claes vara? Är det så att det är dessa två herrar som ska visa vägen på den svenska betesmarknaden framöver?  För som det ser ut nu så håller dom sakta med säkert att ta över. 

Hur som, Philip bände in gäddan i håven och tyssnaden på sjön bröts plötsligt utav ett grabba-vrål som säkert kunde höras i don närliggande småbyarna. Det var konstaterat, Philip hade ett nytt Pb på inte så blyga 10.700 kg. Väldigt härligt att se Philips glädje men samtidigt väldigt tråkigt att se Gäddans kondition. Vi den här tiden på året så borde den redan ha ätit upp sig. Den här fisken var bred och fin över ryggen men heeeeeeelt tom i magen. Som om där aldrig varit något. Anledningen till att jag tycker det är konstigt är att alla dom andra ( 11 ) fiskarna jag fångat i sjön över 110 cm har vägt minst 12 kg. Jag hoppas verkligen inte att detta gyllene paradis håller på att kapsejsa.       

Ja, ja... det blir nog så bra så. Dagen efter levererade tyvärr inte särskilt mycket fisk, varken på gädd- eller abborre-fronten. Men den levererade grymt väder och riktigt god mat. Självklart fisk vi en och annan fisk, hallå... vi är fucking pros. Men dom stora höll sig långt borta från Philip av någon anledning och bara för att vi andra var med han... så höll dom sig borta från våra beten också. 

Nästa vecka är det dags för lite Blekingefiske med mina team-kamrater Adrian och Jonas. Vi ska göra skärgårdsgäddorna taggade inför Sm och spela in ett färskt avsnitt av En fiskaren bekännelse. Sjukt trevligt! 

Simma lugnt!