Ice, Ice Baby!

Äntligen så ligger isen tjockt. 250mm-Borret har fått sig ett handtag och jag har haft min älskade Daniel Kangas på besök. Tyvärr blev det ingen podcast, vi orkade inte efter allt jävla slit på sjön. Du vet hur det kan va efter en hård arbetsdag. Men vi åter kommer till fisket.

Först och främst 250mm handborr. "OOOHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH" Så skönt va det! Det är inte alls jobbigt eller på något sätt svårt, bara lägga på sin tyngd och veva. Både jag och Daniel borrade hål på hål utan några konstigheter, bara man power! Allt vi ska göra innan jag lägger upp en bild på borret här är att ända om handtaget så det blir något bekvämare. Version 1.0 hade sina tekniska fel, men som sagt i helhet fungerar det utmärkt att ha ett 250mm skär på ett handborr. Du sparar dryga 5000:- och 10kilo extra vikt, för att inte tala om soppa n shit. Jag lovar dig, du behöver inte vara särskilt stark eller uthållig, du kan borra med ett 250mm utan problem.

Så med detta sagt... kan vi gå vidare in på det kuligaste.

Daniel ramlade in hos mig sent torsdag kväll, vi har småländska träsk-gäddor i sikte. Jag jagar stenhårt årets första tia, medan Daniel jagar något mycket mycket mer värdefullt. Sin första 10a. Att jag har lovar honom en storfisk ska vi inte sticka under stolen med, men att den skulle komma så snabbt och på ett sådant sätt det förväntade jag mig aldrig. Efter att ha fångat ett tiotal små träsk-snipor under förmiddagen så lugnade sig fisket. Vi befann oss vid ett vatten där fisket vanligtvis dör ut på eftermiddagen, denna dag av någon anledning så valde vi att stanna fram till skymning. Man vet aldrig, det fick vi snabbt bevisat. Vid tre tiden, precis när solen börjat röra sig neråt hör vi hur Daniels bortersta vippa sjunger huggets melodi. Väl framme, så svarar gäddan med en lång rusning som resulterar i att den fastnar i en isbit under isen. Det tar inte långt tid innan jag håller spöt och Daniel har hela armen i hålet i hopp om att få loss linan och Gäddan. I ett våldsamt skrik så sliter Daniel till i isklumpen och linan går loss, han återtar spöt i handen och kan sen med ett leende drilla in och landa denna 115cm skönhet.

Att se sina vänner fånga stora fiskar är ibland minst lika om inte mer tillfredsställande än att du fångar dom själv. Deras ögon brukar berätta allt under drillen, landningen och efter releasen. Underbart att få spegla deras känslor och väcka egna minnen till via dess glada stimulans. 

 

Ett nytt PB är satt, fråga är hur stor nästa blir? Daniel är en sneaky fucker, så 15+ är inte att bli förvånad över.    

Ut och på dom pojkar och flickor!