Fiskebror, hans fruga och Schäfern Nicki...

En fiskares bästa vän är ensamhet. 

Vad jag menar med den första meningen, som ska kickstarta den här mini bekännelsen, är att du ska kunna ha full distribution av din egen tid. 

Denna berättelse börjar med att min goda vän Andreas Englesson med tillhörande flickvän Dessi och mys-schäfern Nikki. Allting började underbart med massa kramar, glädje och Norrlands Guld. Fiske snacket började koka mellan mig och Ante så pass att vi satte i ordning mickarna och började podda medan våra kära damer och Schäfrar gick ut på promenix för att lära sig massa nya trix.

Väl inne i poddandet kom första distraktionen redan efter 10 minuter. Det knackades på dörren, hundarna skällde, och efter 20 så skulle det ätas plötsligt. Men men, det är inga konstigheter. Jag kan leva med det, trotts allt man ska inte förvänta sig att en person som inte har samma förtrollande intresse för någonting som en själv ska ha förståelse. Så tålamodet, som förövrigt är väl beprövat under dom äckligaste av förhållanden, veckovis långa pass i exempelvis Lödde. Du som är metare och suttit där dag efter dag, skakat, svurit och stirrat på flötet, vet precis vad jag menar. Men detta här blev en utmaning. 

Efter avslutat podden tog det inte lång tid innan vi bägge var i säng och snarkade. Planen för helgen var enkel. Vi skulle fiska av oss lite medan våra älskade damer, och tro mig att vi älskar dom, skulle träna hundarna och umgås. För att få så mycket tid tillsammans som möjligt bestämde jag och Ante oss för att fiska förmiddagen och kvällen. Dom heta perioderna helt enkelt. Så vi började med att kriga på morgonkvisten runt 7 tiden när solen väl smugit sig ut bakom horisonten. På menyn står det gummi, helt enkelt hardcore spinn. Men efter två timmars aktivt bankande på "storgädd-spots" så va allt som hänt ett missat hugg. Konstigt! Återigen var vädret på fiskarens sida. Mulet, sydlig vind i 2-3 m/s... här borde det jagas så det sjunger om det! Vi bestämmer oss för att köra bort till en udde som slutar i en brant, en brant som går från ett kuperat grund område till en snabb sluttning som når sitt slut vid 12-13. En så kallad säker plats. Och vi förstår snabbt varför vi inte har kontakt med fiskarna. När vi ser att två följare bara puttar lite på betet utan att ta det. Någonting stämde inte helt enkelt. Jag har vid flera tillfällen varit med om att detta händer trots att det förövrigt är perfekta förhållanden. - Om det är någon som kan svara mig på den frågan, snälla maila!

Hur som, till slut så lyckades jag kroka en femma. Som ironiskt nog lyckades sprattla sig loss innan jag fick tag i den. Självklart vart det en gammal hederlig Skinnet Lures som levererade när allt annat verkade lönlöst. Och inte va det den glödheta Black Rysken utan ett gröngult, misslyckat, prototyp bete. Men skitsamma, gäddorna vann denna omgång. Så med svansen mellan bena åkte vi hem besegrade i hopp om att få i oss lite mat och ladda upp batterierna inför kvälls fisket. Trodde vi iaf. 

Väl hemma blev vi bemötta av jävligt bittra blickar och sura miner så snabbt som vi började prata om vad vi skulle göra annorlunda under kvälls timmarna på sjön. Det är jävligt svårt att njuta av en konversation eller en måltid när man har två hökar som ger en onda-ögat och kommenterar allt du säger med att vi ska umgås och inte fiska. Så efter många om och men, och två väldigt väldigt tålmodiga herrar, så fick jag och Ante smussla ihop en superplan. En plan som skulle låta oss fiska iaf 30-35 minuter innan totalt mörker och hålla flickorna på gott humör i en och samma veva. Vi sa att vi var tvungna att hämta motorn för att det inte var säkert att lämna den över natten på båten och att vi skulle gå på lång promenix med hundarna innan dess. Så efter en på-skyddad hund-promenad, där vi försökte lura hundarna och damerna på en kortare tur en tänkt. Väl i hemma sätter vi oss i bilen utan ett ens gå in. Full fart  ner till sjön. Den lilla 2.3 hks motorn som satt på Kangas eller Dejans båt, beroende på den aktuella ägarn som iof är Kangas, åkte av och en 10hk åkte på. En Alu-båt som väger knappa 35kg går sjuuuuuuuuuuukt bra med en tia och två man. Jag måste erkänna att man måste vara lite försiktig när man svägner, men annars funkar det sjukt bra.

Väl ett tiotal kast in inser vi snabbt att fisket fortfarande suger. Det är så satans tråkigt att vara besatt av denna jävla hobby när fiske-gudarna spelar ett spratt. Plus att tjejerna hemma kommer vara sura att vi är ute för länge. All denna jävla stress bara för att fånga fisk? Så jävla fånig är man! 

Men iaf,  ett femtiotal kast och trettio minuter senare så hade vi bara krokat en fisk som släppte efter ett par sekunders drill. Sen vart det 16-18 knop hem. Måste säga att det är sjukt kul att köra en Sea Nymph 12 med en 10hk, riktig gokart på vatten.

Väl hemma, möts vi återigen av lite små kluvna blickar till varför en halvtimme blev en och en halv timme. Men det förklarades snabbt bort med sanningen! Som var att vi tog ett par kast från land innan vi drog av motorn. Och efter många fina drag längst med håret och väldigt,väldigt lite fiske-snack från min och Antes sida så lyckades vi flörta till oss ett morgonpass dagen efter. Ett morgonpass som förövrigt slutade i en snipa och allmänt segt jävla fiske igen för vår del. Men jag vet vad det är... det är att jag inte har kajaken! Fiske-gudarna sparar dom stora till min lilla paddel-fe. 

Vad jag ville komma fram till med denna fiske/ förhållande novellen var att ha tålamod med era käraste. Och tro mig när jag säger att jag har lämnat en massa tjat åt intet för att inte detta skulle bli en e-bok. Trotts det så måste vi som fiskenördar, fantaster och den sista kategorin "dom besatta" förstå att inte alla har ett brinnande intresse i sitt hjärta. Dom värderar andra saker i vardagen säkerligen minst lika mycket som vi värderar vårt fiske. Det kan vi iofs aldrig få veta. Förutsatt att man inte plötsligt lär sig behärska telepati och på så sätt kan sätta sig in helt i deras situation. Någonting "bra" män har försökt göra i 1000-tals år utan framgång, ironiskt nog. Hur jobbiga dom än blir, kom ihåg att du älskar den här personen och att definitionen av att älska är att bry sig om någons välbefinnande mer än om sitt eget behag. Jag menar inte att du ska springa rundor som en knähund. Men säg till att stoppa in egot på en mörk plats lite då och då, det skadar ingen. 

Så här kan det gå när man är kaxig mot frugan... en “lättsamt” slag i kulorna! Sen är all lek över!
— Av män som vet hur ont det gör!

Kom ihåg, vi är alla så sjukt olika. En fungerande relation kräver en hel del uppoffring av en själv. Och om du till skillnad från din partner har ett starkt brinnande intresse för någonting så som fiske, kan du bli den som får ge upp en större dela av din tid. Men du ger den till dig själv och till er relation. Oberoende av min besatthet med fiske och fiskar så vill jag hålla min älskades han när jag tar mitt sista andetag... inte ett slämmigt gällock.

Älskling, om du bara visste hur mycket som offras för vår gemensamma glädje. Fiske inte fisk... vi är det viktigste!
— Jag själv, i hopp om extra points!